Kadang-kadang aku broken sendiri

i promised to myself not to write any sentimental things here, but isn't promises are meant to be broken? Kan?

 

well actually, most of the times...rasa rendah diri bila

 

* kena buat kerja grouping n ends up like, im the only beria dan groupmate lain kelaut

* kena present, lagi skali, macam tak tak prepare padahal semalaman tak dapat tidur

* bile tgk result, org dapat A+ markah tinggi n for me, cuma takat pass je. well sebenarnya kena syukurlah pass, tapi still...

* bila buat something cthnya assignment, kadang2 byk tak paham dr paham

* bila tgk org lawa n kurus.

* bila tgk org gembira. yes im happy, tapi deep inside, there's something that i cant describe it with words.

* bila kena buat kerja or assisgnment n taktau mcm mana nak buat.

* bila tgk org lain bersama rakan2. yeah, i do have friends, but they're far away from me. tapi syukur dorg selalu ada utk aku

* bila kelas satu ape pon tak paham.

 

yes i know i should be proud of myself sebab tak semua org dapat peluang utk berada di tempat aku skrg.

sometimes i wish i wasn't here, but i know, there's no turning back.

i should find ways to improve my skills and so on. tapi sebab aku cuma manusia biasa, yg ada rase kecewa, penat, sedih dll.

 

for this time only, can i just sit, and cry?


Post a Comment

2 Comments

♥Ismi Huda♥ said…
sajak yg menyentuh perasaan.. happy mother's day.. :)